The Noble Qur'an Encyclopedia

Alif Lām Rā. Detta är verser ur skriften full av visdom. [1]

Är det underligt för folk att vi har uppenbarat för en man från deras egna led att han ska varna människorna och ge de troende det glada budskapet att de har en upphöjd ställning hos sin Herre? De otrogna säger: ”Det här är en uppenbar magiker!”

Er Herre är Gud, som skapade himlarna och jorden på sex dagar och sedan höjde sig över tronen. Han styr allt. Ingen kan medla [inför honom] utan hans tillåtelse. Detta är Gud, er Herre – dyrka honom! Vill ni inte besinna er?

Till honom ska ni alla återvända, enligt Guds sanna löfte. Han inledde skapelsen och ska upprepa den för att med rättvisa belöna de som trott och handlat rättfärdigt. Men de otrogna har en dryck av skållhett vatten att vänta, och ett smärtsamt straff för sin otro.

Det är han som gett solen dess bländande ljus och månen dess sken, och han fastställde dess faser för att ni ska kunna beräkna årens antal och föra tideräkning. Gud skapade detta för ett alldeles visst syfte. Han klargör tecknen för de som vet.

I växlingen mellan natt och dag, och i allt som Gud har skapat i himlarna och på jorden, finns sannerligen tecken för gudfruktiga människor.

De som inte ser fram emot mötet med oss utan nöjer sig med det jordiska livet och finner ro i det, och som är likgiltiga inför våra tecken –

deras hemvist ska bli elden, [som straff] för vad de förvärvat.

De som tror och handlar rättfärdigt kommer deras Herre att vägleda genom deras tro. Floder ska strömma nedanför dem i lycksalighetens trädgårdar.

Deras bön där ska vara: ”Upphöjd är du, Gud!”, och deras hälsning ska vara: ”Fred!” Och deras sista bön ska vara: ”All lovprisning tillkommer Gud, världarnas Herre!”

Om Gud påskyndade det onda för människorna lika snabbt som han påskyndar det goda, vore deras tid redan ute. Men vi låter de som inte förväntar sig att möta oss förvirrat fortsätta i sina överträdelser.

När motgång drabbar människan åkallar hon oss liggande, sittande och stående. Men när vi lyfter bort hennes lidande fortsätter hon obekymrat som om hon aldrig åkallat oss om det som drabbade henne. Så har handlingarna förskönats för de som överskrider gränserna.

Vi har förintat generationer före er för deras orättfärdighet. Deras sändebud kom till dem med klara bevis men de vägrade tro. Så straffar vi de obotfärdiga syndarna.

Sedan gjorde vi er till deras efterträdare på jorden för att se hur ni handlar.

När våra klara verser reciteras för dem säger de som inte förväntar sig att möta oss: ”Kom med en annan Koran, eller ändra denna!” Säg: ”Det ankommer inte på mig att ändra den på eget bevåg. Jag följer bara det som uppenbaras för mig. Om jag trotsar min Herre fruktar jag en fruktansvärd dags straff.”

Säg: ”Om Gud hade velat, skulle jag inte ha reciterat den för er, och han hade inte gett er kännedom om den. Jag har trots allt bott bland er en lång tid innan [den uppenbarades]. Använder ni inte ert förstånd?”

Vem är mer orättfärdig än den som diktar ihop lögner om Gud eller vägrar tro på hans tecken? De obotfärdiga syndarna kommer det aldrig gå väl.

Vid sidan av Gud dyrkar de sådant som varken kan skada eller gagna dem och säger: ”Dessa är våra medlare inför Gud!” Säg: ”Underrättar ni Gud om något han inte vet i himlarna eller på jorden?” Högt upphöjd är han, över vad de sätter vid hans sida!

Människorna var en gång ett enda samfund, sedan blev de oense. Hade inte ett tidigare beslut från din Herre [om att skjuta upp domen till domedagen] redan gällt hade det som de tvistar om avgjorts mellan dem.

De säger: ”Varför har inte ett tecken sänts ned till honom från hans Herre?” Säg: ”Det fördolda tillhör Gud. Vänta ni! Jag väntar med er.”

Och när vi låter folk ta del av vår barmhärtighet efter den motgång som drabbat dem smider de planer mot våra tecken [för att undergräva dem]. Säg: ”Gud är snabbare på att smida planer. Våra utsända skriver ner alla de planer ni smider.”

Han är den som låter er färdas på land och till havs. När ni är ombord på ett skepp och det för er framåt med vind i segel, och ni gläds över det, slår plötsligt en stormvind till och vågor kommer mot er från alla håll. När de tror att de ska gå under åkallar de Gud, med dyrkan riktad endast till honom: ”Om du räddar oss ur detta ska vi sannerligen vara tacksamma!”

Men när han räddat dem begår de genast övergrepp på jorden utan rätt. Människor! Era övergrepp drabbar bara er själva. Det är en kort njutning i det jordiska livet men sedan återvänder ni till oss, och då ska vi underrätta er om vad ni brukade göra.

Det jordiska livet kan liknas vid regn som vi låter falla från skyn och som blandar sig med jordens växtlighet – av vilken både människor och djur livnär sig. När jorden sedan har nått sin fulla blomstring och är som vackrast, och dess folk tror att de har full kontroll över den, slår vår befallning till, om natten eller dagen, och vi förvandlar den till ett skördat fält, som om den aldrig tidigare blomstrat. Så klargör vi tecknen för människor som reflekterar.

Gud bjuder in till fridens boning och vägleder den han vill till en rak väg.

De som gör gott kommer att belönas med det högsta goda, och mer därtill. Varken stoft eller förnedring ska täcka deras ansikten. Dessa ska bli paradisets folk, och där ska de förbli.

De som begår onda handlingar kommer att få ett straff motsvarande deras handlingar och täckas av förnedring. De har ingen som skyddar dem mot Guds [straff]. Det är som om deras ansikten svepts in i stycken av den kolmörka natten. Dessa ska bli eldens folk, och i den ska de förbli.

Den dag vi samlar dem allesammans ska vi säga till avgudadyrkarna: ”Stanna på er plats, ni och era avgudar!” Sedan ska vi skilja dem åt, och deras avgudar ska säga: ”Det var inte oss ni dyrkade!

Gud räcker som vittne mellan oss och er. Vi var helt omedvetna om er dyrkan!”

Där prövas varje person för vad de tidigare gjort. De återförs till Gud, deras sanne Herre, och deras inbillade [avgudar] upplöses i intet.

Säg: ”Vem försörjer er från himlen och jorden? Vem råder över hörsel och syn? Vem frambringar det levande ur det döda och det döda ur det levande? Vem styr allt?” De ska svara: ”Det är Gud.” Säg: ”Ska ni då inte frukta honom?”

Ja, sådan är Gud, er sanne Herre. Vad finns det efter sanningen annat än villfarelse? Hur kan ni då vända er bort?

Så har din Herres ord besannats om de trotsiga syndarna: de kommer inte att tro.

Säg: ”Kan någon av era avgudar inleda skapelsen och sedan upprepa den?” Säg: ”Gud inleder skapelsen och upprepar den! Hur kan ni då avledas?”

Säg: ”Kan någon av era avgudar vägleda till sanningen?” Säg: ”Gud vägleder till sanningen! Är den som vägleder till sanningen mer värd att följas, eller den som inte finner vägen om han inte blir vägledd? Vad är det med er? Hur dömer ni?”

De flesta av dem följer bara antaganden, men antaganden kan aldrig ersätta sanningen. Gud vet vad de gör.

Denna Koran kunde inte ha ställts samman av någon annan än Gud. Tvärtom är den en bekräftelse av det [som uppenbarats] före den och en klargörande utläggning av [tidigare] skrift. Den är utan minsta tvivel från världarnas Herre.

De säger: ”Det är [Muhammed] som har sammanställt den!” Säg: ”Kom då med en liknande sura och kalla [till er hjälp] alla ni förmår, andra än Gud, om ni talar sanning!”

De vägrar tro på det de inte kunde omfatta med sin kunskap, och vars konsekvenser ännu inte nått dem. Så vägrade de som kom före dem också att tro. Se hur det gick för de orättfärdiga!

Bland dem finns de som kommer att tro på den och andra som aldrig kommer att göra det. Din Herre vet mycket väl vilka som sprider fördärv.

Om de anklagar dig för lögn, säg: ”Jag har mina gärningar och ni har era. Ni har inget ansvar för vad jag gör, och jag har inget ansvar för vad ni gör.”

Bland dem finns de som lyssnar på dig. Men kan du få de döva att höra när de saknar förstånd?

Och bland dem finns de som tittar på dig. Men kan du vägleda de blinda när de inte ser?

Gud gör inte människorna den minsta orätt, det är människorna som gör sig själva orätt.

Den dag han samlar dem ska de uppleva det som om de vistats [på jorden] endast en enda av dagens timmar, och de ska känna igen varandra. Förlorade är de som vägrade tro på mötet med Gud och som aldrig fann den rätta vägen.

Vare sig vi visar dig en del av det vi har varnat dem för eller låter dig dö, är det till oss de till slut ska återvända. Sedan ska Gud vittna om vad de gjort.

Varje samfund har fått ett sändebud. När deras sändebud kommer [på domedagen], ska det dömas rättvist mellan dem, och ingen ska behandlas orättvist.

Och de frågar: ”När blir detta löfte verklighet, om det ni säger är sant?”

Säg: ”Jag har ingen makt över mitt eget öde, vare sig det gäller gott eller ont, annat än vad Gud vill. För varje samfund finns en utsatt tid. När deras tid är inne kan de inte fördröja den ens ett ögonblick, och inte påskynda den.”

Säg: ”Vad tror ni skulle hända om hans straff drabbade er nattetid eller på ljusa dagen?” Vilken del av detta vill de obotfärdiga syndarna påskynda?

Är det först när det inträffar som ni ska tro på det? [Då ska det sägas:] ”Nu [tror ni], ni som ville påskynda det!”

Sedan ska det sägas till de orättfärdiga: ”Känn på det eviga straffet! Är det något annat än era egna handlingar ni straffas för?”

De frågar dig: ”Är [straffet] verkligen sant?” Säg: ”Ja, vid min Herre! Det är sannerligen sant, och ni kan inte undfly det.”

Om den människa som gjort orätt ägde allt på jorden, skulle hon ge allt som lösen [för att rädda sig]. Men när de väl ser straffet, kommer de att dölja sin ånger. Det ska dömas rättvist mellan dem, och ingen ska behandlas orättvist.

Allt i himlarna och på jorden tillhör Gud. Hans löfte är sant, men de flesta vet inte det.

Han ger liv och tar liv, och till honom ska ni återvända.

Människor! En förmaning har kommit till er från er Herre, och bot för det som finns i hjärtat, samt vägledning och nåd för de troende.

Säg: ”Låt dem glädjas åt Guds godhet och nåd. Det är bättre än allt de samlar.”

Säg: ”Berätta för mig om försörjningen som Gud har gett er, vilken ni sedan delar upp i tillåtna och förbjudna ting.” Säg: ”Har Gud gett er befogenhet till detta, eller är det så att ni diktar ihop lögner om Gud?”

Vad tror de som diktar ihop lögner om Gud [ska hända dem på] uppståndelsens dag? Gud visar sannerligen stor godhet mot människorna, men de flesta av dem är inte tacksamma.

Vad du än ägnar dig åt och vad du än reciterar ur Koranen och vilka gärningar ni än utför, är vi vittnen till allt ni tar er an. Inte ett stoftkorns vikt på jorden eller i himlen undgår din Herre, och ingenting mindre eller större; allting finns i en klar bok.

Guds nära tjänare ska inte känna någon rädsla och inte heller tyngas av sorg.

Dessa är de som tror och är gudfruktiga.

De ska få glädjebud både i detta liv och i det kommande; Guds löften ändras inte. Detta är den väldiga segern!

Låt inte deras ord bedröva dig. All makt tillhör Gud. Han hör allt, vet allt.

Alla i himlarna och på jorden tillhör Gud. Vad följer de som åkallar avgudar vid Guds sida? De följer bara antaganden och ljuger.

Det är han som har skapat natten för er, för att ni ska finna ro i den, och dagen, för att ni ska kunna se klart. I detta finns det förvisso tecken för de som lyssnar.

De säger att Gud har en son. Upphöjd är han! Han är den Oberoende. Allt i himlarna och på jorden tillhör honom. Ni har inga belägg för detta. Säger ni om Gud det ni inte vet?

Säg: ”De som diktar ihop lögner om Gud kommer det inte att gå väl.”

De kommer tillfälligt att glädjas åt [sina lögner] i detta liv, men till slut kommer de att återvända till oss. Sedan ska vi utsätta dem för ett strängt straff för deras envisa otro.

Berätta för dem om Noa, när han sa till sitt folk: ”Mitt folk! Om min närvaro och mina påminnelser om Guds tecken är så pass outhärdliga för er, [att ni vill skada mig] så [ska ni veta] att jag sätter all min lit till Gud. Så gör ni upp era planer, tillsammans med era avgudar, och gör era avsikter tydliga. Verkställ det sedan mot mig utan uppskov!

Men om ni vänder er bort [från mitt budskap, vet ni ju] att jag inte begärt någon ersättning av er. Min lön kommer endast från Gud, och jag har beordrats att vara en av muslimerna.”

Men de anklagade honom för lögn, så vi räddade honom och de som var med honom i arken, och vi gjorde dem till efterträdare [till tidigare generationer], och vi dränkte de som vägrade tro på våra tecken. Se hur det slutade för de som varnats!

Efter honom skickade vi sändebud till deras respektive folk, som kom till dem med klara bevis. Men de vägrade att tro på något som de tidigare avfärdat som lögn. På detta vis förseglar vi hjärtana hos de som överskrider gränserna.

Efter dessa [sändebud] sände vi Mose och Aron med våra tecken, till Farao och hans stormän; men de var högmodiga och var ett folk av obotfärdiga syndare.

När de nåddes av sanningen från oss, utbrast de: ”Det här är uppenbar magi!”

Mose svarade: ”När sanningen har nått er, ska ni då avfärda det som magi? Nej, magikerna kommer det aldrig att gå väl.”

De sa: ”Har du kommit till oss för att avleda oss från den [religion] vi fann våra förfäder utöva, så att ni kan ta makten över landet? Vi ska inte tro på er!”

Farao sa: ”Se till att alla skickliga magiker förs hit till mig!”

När magikerna anlände sa Mose till dem: ”Kasta nu det ni ska kasta!”

När de kastat sa Mose: ”Det ni har kommit med är magi, och Gud ska omintetgöra det. Gud låter inte fördärvarnas verk bestå.”

Gud befäster sanningen med sina ord, hur mycket de obotfärdiga syndarna än avskyr det.

Ingen trodde på Mose, undantaget en skara ungdomar av hans folk, trots deras fruktan för att Farao och hans stormän skulle förfölja dem. Farao var en tyrann i landet och han överskred alla gränser.

Mose sa: ”Mitt folk! Om ni verkligen tror på Gud och har underkastat er hans vilja, då är det enbart till honom ni ska sätta er lit.”

De svarade: ”Till Gud sätter vi vår lit. Herre! Låt inte oss bli en prövning för dessa förtryckande människor.

Och rädda oss, genom din nåd, från dessa otrogna människor.”

Och för Mose och hans bror uppenbarade vi: ”Upprätta boningar i Egypten åt ert folk”, och [för israeliterna:] ”Gör era hem till platser för bön i riktning [mot Jerusalem] och förrätta bönen” och [för Mose:] ”Ge glada besked till de troende!”

Och Mose sa: ”Herre! Du har gett Farao och hans stormän prakt och rikedomar i detta jordeliv. Herre! De använder det för att leda folk bort från din väg. Herre! Utplåna deras rikedomar och låt deras hjärtan hårdna så att de inte tror förrän de ser det smärtsamma straffet.”

Han sa: ”Er bön är besvarad! Håll er stadiga och följ inte de okunnigas väg.”

Vi förde israeliterna genom havet, och Farao och hans härar förföljde dem i övermod och fientlighet. När han höll på att drunkna utbrast han: ”Jag tror att ingen är värd dyrkan utom den som israeliterna tror på, och jag är en av muslimerna!”

[Gud sa:] ”Nu? Efter att du trotsat och orsakat fördärv!

I dag ska vi föra ut din döda kropp [ur havet] som ett tecken för de som kommer efter dig. Och många människor förblir obrydda om våra tecken.”

Vi gav israeliterna en ärbar boplats och försörjde dem med goda ting. De blev inte oense förrän kunskapen nått dem. Din Herre ska döma mellan dem på uppståndelsens dag i det de var oense om.

Om du tvivlar på det vi uppenbarat för dig, fråga då de som läser skriften före dig. Sanningen har kommit till dig från din Herre, så var därför aldrig bland de som tvivlar!

Och var aldrig bland de som vägrar tro på Guds tecken, för då kommer du att höra till förlorarna.

De som din Herres ord har gått i uppfyllelse över, de kommer inte att tro –

ens om varje tecken skulle komma till dem. Inte förrän de får se det smärtsamma straffet.

Inget samhälle som trodde [först när de bevittnade straffet] gynnades av sin tro, utom Jonas folk. När de trodde lyfte vi det förnedrande straffet från dem i detta liv och lät dem njuta en tid.

Om din Herre velat hade alla på jorden trott, alla utan undantag. Ska du då tvinga folk att bli troende?

Ingen människa kan tro utom genom Guds vilja. Och han låter straffet drabba de som inte använder sitt förstånd.

Säg: ”Begrunda vad som finns i himlarna och på jorden!” Men vad hjälper tecken och varningar människor som inte vill tro?

Väntar de på annat än det som drabbade deras föregångare? Säg: ”Vänta då! Jag väntar med er.”

Sedan räddar vi våra sändebud och de som tror. Så är det vår plikt att rädda de troende.

Säg: ”Människor! Om ni tvivlar på min tro, [ska ni veta att] jag inte dyrkar dem som ni dyrkar vid Guds sida. Jag dyrkar Gud som tar era liv, och jag har beordrats att vara troende.”

Hängiv hela ditt väsen åt den sanna monoteistiska tron och var aldrig en avgudadyrkare.

Åkalla inte vid Guds sida det som varken gagnar eller skadar dig. Gör du det är du säkerligen orättfärdig.

Om Gud låter ont drabba dig kan ingen lyfta det utom han, och om han vill dig gott kan ingen avvisa hans godhet. Han skänker den till vem han vill bland sina tjänare. Han är den ständigt Förlåtande, den Barmhärtige.

Säg: ”Människor! Sanningen har kommit till er från er Herre. Den som tar emot vägledningen gör det för sin egen skull, och den som går vilse skadar bara sig själv. Jag är inte satt att vaka över er.”

Följ det som uppenbaras för dig och ha tålamod tills Gud dömer. Han är den bäste domaren.