The Noble Qur'an Encyclopedia

Alif Lām Rā.[1] Dessa är den klargörande skriftens verser.

Vi har uppenbarat den här Koranen på arabiska för att ni ska förstå den.

Genom att uppenbara denna Koran till dig, återger vi de bästa berättelserna till dig. Innan dess var du helt ovetande om dem.

Minns när Josef sa till sin far: ”Far! Jag drömde om elva stjärnor och solen och månen; jag såg dem buga för mig.”

Han sa: ”Min son! Berätta inte om din dröm för dina bröder, så att de smider planer mot dig. Satan är en uppenbar fiende till människan.

Och så ska din Herre upphöja dig och lära dig att tyda drömmar. Och han ska fullborda sin nåd över dig och över Jakobs ätt, så som han fullbordade den över dina förfäder, Abraham och Isak. Din Herre är allvetande, vis.”

[I berättelsen] om Josef och hans bröder finns lärdomar för de som söker svar.

Minns när de sa: ”Josef och hans bror är mer älskade av vår far än vi, trots att vi är en hel skara! Vår far har gjort ett uppenbart misstag.

Döda Josef eller skicka bort honom till ett avlägset land, så får ni er far för er själva. Sedan kan ni [söka Guds förlåtelse och] leva som rättfärdiga människor.”

En av dem sa: ”Döda inte Josef utan kasta honom i brunnens djup. En karavan plockar nog upp honom, om ni nu beslutat er.”

De sa: ”Far! Varför låter du oss inte ta hand om Josef? Vi vill honom bara väl.

Låt honom komma med oss ut i morgon så att han kan få roa sig och leka. Vi kommer att se efter honom väl.”

Han svarade: ”Jag blir verkligen orolig vid tanken på att ni ska ta honom med er. Jag är rädd att en varg ska äta upp honom medan ni är upptagna med annat.”

De sa: ”Om en varg skulle äta upp honom trots att vi är så många, då är vi sannerligen odugliga!”

När de tagit honom med sig och enats om att kasta honom i brunnens djup uppenbarade vi för honom: ”[En dag] kommer du att upplysa dem om detta dåd, utan att de inser [vem du är].”

På kvällen kom de gråtande tillbaka till sin far.

De sa: ”Far! Vi gick i väg för att springa i kapp och lämnade Josef vid våra saker och då åt vargen upp honom! Du tror oss inte fastän vi talar sanning.”

Och de visade hans skjorta, fläckad med falskt blod. Han sa: ”Nej, era inre har förskönat detta för er! [Jag måste visa] tålamod av det vackraste slag, och jag söker Guds hjälp mot det ni beskriver.”

Och en karavan anlände, och de sände sin vattenhämtare. Han sänkte sin hink [i brunnen] och utbrast: ”Vilken lycka, här är en pojke!” De gömde honom bland handelsvarorna och Gud visste så väl vad de gjorde.

Och så sålde de honom för en ringa summa, några få silvermynt bara, då de inte hade något intresse av honom.

Den som köpte honom i Egypten sa till sin hustru: ”Ta god hand om honom under hans vistelse hos oss; förhoppningsvis blir han till nytta för oss, eller så upptar vi honom som vår egen son.” Så gav vi Josef makt och ställning i landet och lärde honom att tyda drömmar. Gud genomför alltid sin vilja, men om detta vet de flesta människor ingenting.

Och när han hade nått mogen ålder skänkte vi honom insikt och kunskap. Så belönar vi de som gör gott.

Kvinnan i vars hus han bodde sökte [en dag] förföra honom. Hon låste alla dörrar och sa: ”Kom hit till mig!” Han sa: ”Jag söker Guds skydd! Min värd har varit så god mot mig under min vistelse. De orättfärdiga ska det inte gå väl.”

Hon hade fattat begär till honom, och han hade känt begär till henne om han inte sett ett tecken från sin Herre. Så höll vi honom borta från ondska och skamlöshet; han var en av våra utvalda tjänare.

De rusade mot dörren och hon rev sönder hans skjorta bakifrån. Vid dörren stötte de på hennes make och hon sa: ”Vad förtjänar någon som velat skada din hustru, annat än fängelse eller ett smärtsamt straff?”

Han sa: ”Det var hon som sökte förföra mig!” Ett vittne ur hennes familj sa: ”Om hans skjorta är sönderriven framifrån, talar hon sanning och han ljuger.

Men om hans skjorta är sönderriven bakifrån, ljuger hon och han talar sanning.”

När [hennes make] såg att skjortan var sönderriven bakifrån sa han: ”Det här är er list. Er list är sannerligen stor!

Josef, lämna det här.” Och [till sin hustru:] ”Be om förlåtelse för din synd, det du gjorde var verkligen fel.”

Kvinnor i staden sa: ”Den mäktige mannens hustru söker förföra sin tjänare. Kärleken har genomträngt hennes hjärta. Vi ser att hon har gjort ett uppenbart fel.”

När hon hörde om deras skvaller bjöd hon in dem och ordnade med sittplatser och gav var och en av dem en kniv. Sedan sa hon [till Josef]: ”Gå ut till dem!” När de såg honom, tappade de fattningen och skar sig i händerna. De utbrast: ”Fullkomlighet tillkommer Gud! Detta är ingen människa, det måste vara en ädel ängel!”

Hon sa: ”Där har ni den ni förebrådde mig för! Jag sökte förföra honom men han stod emot. Om han inte gör det jag befaller ska han fängslas och förödmjukas.”

Han sa: ”Herre! Jag hamnar hellre i fängelse än gör det som de uppmanar mig till. Om du inte avvärjer deras list från mig kanske jag ger efter för dem och agerar oförståndigt.”

Så hans Herre bönhörde honom och avvärjde deras list från honom. Han hör allt, vet allt.

Men därefter ansåg de, trots att de sett bevisen [för hans oskuld], att de borde sätta honom i fängelse för en tid.

Och två unga män sattes i fängelse med honom. En av dem sa: ”Jag drömde att jag pressade vin.” Och den andre sa: ”Jag drömde att jag bar bröd på mitt huvud, och att fåglar åt av det. Säg oss vad detta betyder! Vi ser att du är en som gör gott.”

Han svarade: ”Jag kan beskriva varje måltid som serveras er innan den ens kommit. Detta hör till det som min Herre lärt mig. Jag har tagit avstånd från den religion som följs av folk som inte tror på Gud och som avfärdar tron på det kommande livet.

Jag följer mina förfäders tro; Abrahams, Isaks och Jakobs. Vi skulle aldrig dyrka någon vid Guds sida. Detta är en nådegåva från Gud till oss och till mänskligheten, men de flesta människor är inte tacksamma.

Mina kamrater i fångenskapen! Är det bättre att ha olika herrar, eller [att endast dyrka] Gud – den Ende, den Allhärskande?

Vad ni dyrkar vid hans sida är bara namn som ni och era förfäder har hittat på; Gud har inte gett er befogenhet till det. Beslutet är enbart Guds, och han befaller er att inte dyrka någon annan än honom. Detta är den rätta tron, men de flesta människor vet det inte.

Mina kamrater i fångenskapen! En av er kommer att servera sin herre vin att dricka, medan den andre kommer att korsfästas, varpå fåglar äter av hans huvud. Det ni bett mig förklara kommer verkligen att inträffa.”

Och [Josef] sa till den han visste skulle bli frigiven: ”Nämn mig när du är hos din herre!” Men Satan fick honom att glömma bort att nämna det för sin herre, så han blev kvar i fängelset i flera år.

[En dag] sa kungen: ”Jag drömde om sju feta kor som äts upp av sju magra, samt om sju gröna ax och andra helt torra. Stormän! Tyd min dröm åt mig, om ni vet hur man tyder drömmar.”

De sa: ”Vilka virriga drömmar! Vi kan inte tyda sådant.”

Då sa den [fånge] som tidigare frigivits, och som äntligen mindes [Josef]: ”Jag kan berätta för er vad den betyder. Sänd mig bara [tillbaka till fängelset].”

”Josef, du som alltid talar sanning! Ge oss besked om sju feta kor som äts av sju magra, och sju gröna ax och andra torra, så att jag kan återvända till folket och de får kännedom om dig.”

Han sa: ”Ni ska odla i sju år i följd. Det ni skördar ska ni lämna i axen, utom lite grann som ni äter.

Sedan kommer sju svåra år som leder till att det ni lagt undan förbrukas, utom lite som ni sparat.

Sedan kommer ett år då folket får regn och de kommer att kunna pressa [oliver och druvor].”

Kungen sa: ”För honom till mig!” När budbäraren kom till honom sa han: ”Gå tillbaka till din herre och fråga honom om händelsen med kvinnorna som skar sig i händerna. Min Herre har full kännedom om deras list.”

Han frågade: ”Hur tänkte ni när ni försökte förföra Josef?” De sa: ”Gud förbjude! Vi känner inte till något dåligt om honom.” Då sa den mäktige mannens hustru: ”Nu har sanningen kommit fram. Det var jag som sökte förföra honom, och han har talat sanning.

[Jag nämner] detta för att han ska veta att jag aldrig svek honom i hans frånvaro, och att Gud inte låter förrädarnas list lyckas.

Jag friar inte mig själv från skuld; själen drivs ständigt mot det onda, förutom hos de som min Herre visar nåd. Min Herre är ständigt förlåtande, barmhärtig.”

Kungen sa: ”För honom till mig, jag vill göra honom till en nära förtrogen.” Efter att ha talat med honom sa han: ”Från och med i dag är du högt aktad och betrodd hos oss.”

Han sa: ”Ge mig ansvaret för landets förrådshus; jag är en skicklig och insiktsfull förvaltare.”

På detta sätt gav vi Josef inflytande över landet, och han kunde bosätta sig varhelst han önskade. Vi skänker vår barmhärtighet till den vi vill och låter inte de godas lön gå förlorad.

Men det kommande livets lön är ännu bättre för de som tror och fruktar Gud.

Sedan kom Josefs bröder till [Egypten] och när de trädde in hos honom kände han igen dem, men de kände inte igen honom.

När han utrustat dem med deras förnödenheter sa han: ”Hämta er halvbror från er fars sida. Ser ni inte att jag ger fullt mått och visar stor gästfrihet?

Hämtar ni honom inte får ni ingen spannmål från mig, och ni ska inte heller få komma i min närhet.”

De sa: ”Vi ska övertala hans far; ja, vi ska göra vårt yttersta.”

Han sa till sina tjänare: ”Lägg tillbaka deras varor [som de betalat med] i deras packning, så att de upptäcker dem när de återvänder till sin familj. Då kommer de förhoppningsvis tillbaka.”

När de återvände till sin far sa de: ”Far! Vi har nekats [mer] spannmål [om vi inte hämtar vår bror]. Låt vår bror följa med oss så att vi får vår spannmål. Vi ska vakta honom.”

Han svarade: ”Ska jag anförtro honom åt er, så som jag tidigare anförtrodde er hans bror? Ingen vakar bättre [över oss] än Gud; han är den mest barmhärtige av alla barmhärtiga.”

När de öppnade sina packningar upptäckte de att deras varor hade återlämnats till dem. De sa: ”Far! Vad mer kan vi begära? Här är våra varor, återlämnade till oss. Nu kan vi söka mer försörjning till vår familj, vakta vår bror och få en extra kamellast [spannmål]. Det blir en lättfången last.”

Han sa: ”Jag skickar honom inte med er förrän ni svär en ed vid Gud att ni för honom tillbaka till mig, såvida ni inte själva går under.” När de svurit eden sa han: ”Gud är vittne till vad vi säger.”

Han sa: ”Mina söner! Gå inte in [i staden] genom en enda port, utan gå in genom skilda portar. Jag kan inte skydda er från det Gud [beslutat] det minsta. Alla beslut tillhör Gud. På honom förlitar jag mig, och på honom ska alla som söker stöd förlita sig.”

När de gick in, som deras far anvisat dem, var det inte för att skydda dem från Guds [beslut]. Det var bara en omtanke i Jakobs inre som han visade. Genom kunskapen vi skänkt honom var han fullt medveten [om att Guds beslut alltid sker], men de flesta människor vet det inte.

När de trädde in hos Josef tog han sin bror till sig och viskade: ”Det är jag, din bror! Sörj inte över vad de tidigare gjort.”

När han packat deras förnödenheter lade han bägaren i sin brors packning. Snart därefter förkunnade en utropare: ”Ni där, i karavanen, ni har stulit!”

De vände sig till dem och frågade: ”Vad saknar ni?”

De svarade: ”Vi saknar kungens bägare. Den som hittar den får en kamellast; jag garanterar det.”

De sa: ”Vid Gud! Ni vet att vi inte har kommit hit för att ställa till det i landet, och vi har inte stulit något!”

De sa: ”Vad ska straffet vara om ni ljuger?”

De svarade: ”Den i vars packning den hittas ska betala för detta med sin frihet. Så straffar vi de som gör orätt.”

Han började genomsöka deras packningar innan han fortsatte med sin [yngre] brors packning ur vilken han drog fram den. På detta sätt underlättade vi för Josef att genomföra sin plan. Enligt kungens lag fick han inte hålla kvar sin bror, men Gud ville något annat. Vi höjer i rang den vi vill, och över varje vetande väsen finns en som vet mer.

De sa: ”Om han har stulit så har en bror till honom faktiskt redan stulit en gång!” Josef dolde vad han kände och visade dem inget. Han tänkte: ”Ni befinner er i en värre ställning. Gud vet mycket väl vad ni påstår.”

De sa: ”Du mäktige! Hans far är väldigt gammal så ta en av oss i hans ställe. Vi ser att du är en god person.”

Han svarade: ”Gud förbjude att vi tar någon annan än den hos vilken vi fann vår egendom! Då vore vi orättfärdiga.”

När de hade förlorat hoppet om honom, drog de sig undan för att rådslå i enskildhet. Den äldste bland dem sa: ”Minns ni inte att er far tog ett löfte från er i Guds namn, och hur försumliga ni varit med Josef? Jag lämnar inte detta land förrän min far tillåter det eller Gud dömer till min fördel; han är den bäste domaren.

Återvänd till er far och säg: 'Far, din son har stulit. Vi vittnar bara om det vi vet, och vi kunde inte förutse vad som skulle hända.

Fråga [invånarna i] staden vi var i och karavanen vi kom med. Vi talar sanning!'”

Han sa: ”Nej, era inre har förskönat detta för er. [Jag måste visa] tålamod av vackraste slag! Kanske återför Gud dem alla till mig. Han är den Allvetande, den Vise.”

Han vände sig från dem och sa: ”O Josef, hur stor är inte min sorg för dig!” Hans syn slocknade av sorg, men han bar sorgen tyst inom sig.

De sa: ”Vid Gud! Du kommer fortsätta att minnas Josef tills du blir dödssjuk eller går under.”

Han sa: ”Jag anförtror bara min börda och min sorg till Gud. Jag vet om Gud sådant som ni inte vet.

Mina söner! Gå och leta efter Josef och hans bror, och ge aldrig upp ert hopp om att Gud ska ge er en väg ut; endast de otrogna känner misströstan om Guds hjälp.

När de trädde in hos honom sa de: ”Du mäktige! Svårigheter har drabbat oss och vår familj. Vi har kommit med torftiga varor men ge oss ändå fulla mått [spannmål] och var givmild mot oss. Gud belönar de givmilda.”

Han svarade: ”Minns ni ert omdömeslösa handlande mot Josef och hans bror?

De sa: ”Är du verkligen Josef?” Han sa: ”Jag är Josef, och detta är min bror. Gud har visat oss nåd! Den som fruktar Gud och har tålamod, [ska veta] att Gud inte låter de godas lön gå förlorad.”

De sa: ”Vid Gud! Gud har gett dig företräde framför oss. Vi har verkligen gjort fel.”

Han sa: ”Inget klander riktas mot er i dag! Må Gud förlåta er; han är den mest barmhärtige av alla barmhärtiga.

Gå med denna min skjorta och lägg den över min fars ansikte; han kommer då att återfå sin syn. Och kom sedan till mig med hela er familj.”

När karavanen gav sig av sa deras far: ”Jag känner Josefs doft. Tro inte att jag yrar!”

De svarade: ”Vid Gud! Du har visst inte gett upp dina gamla illusioner!”

När budbäraren kom med de goda nyheterna och lade den över hans ansikte fick han sin syn tillbaka. Han sa: ”Sa jag inte till er att jag vet om Gud, sådant som ni inte vet?”

De sa: ”Far! Be om förlåtelse för våra synder. Vi har verkligen gjort fel.”

Han sa: ”Jag ska be min Herre om förlåtelse för er. Han är den ständigt Förlåtande, den Barmhärtige.”

När de trädde in hos Josef omfamnade han sina föräldrar och sa: ”Stig in i Egypten, om Gud vill, i trygghet.”

Han förde sina föräldrar upp på tronen, och de föll alla ned på sina ansikten inför honom. Han sa: ”Far! Detta är betydelsen av min dröm från förr. Min Herre har låtit den gå i uppfyllelse. Han var god mot mig när han förde mig ur fängelset och förde er hit från öknen, efter att Satan sått split mellan mig och mina bröder. Min Herres godhet når vem han vill, på de mest oväntade sätt. Han är den Allvetande, den Vise.”

”Herre! Du har gett mig makt och lärt mig att tyda drömmar. Himlarnas och jordens Skapare! Du tar hand om mig i detta liv och det kommande. Låt mig dö som muslim och förena mig med de rättfärdiga.”

Detta hör till berättelserna om det som var dolt för dig, som vi nu uppenbarar för dig. Du var inte hos dem när de fattade sitt beslut och smidde sina planer.

De flesta människor kommer inte att tro, hur ivrigt du än önskar det.

Du ber dem inte om ersättning för detta; det är bara en påminnelse för alla människor.

Hur många är inte de tecken i himlarna och på jorden som de bara går förbi utan att ägna någon eftertanke?

Och de flesta av de som tror på Gud dyrkar även andra vid hans sida.

Kan dessa [avgudadyrkare] vara säkra på att de inte kommer att drabbas av Guds förkrossande straff, eller att den yttersta stunden inte ska överraska dem när de minst anar det?

Säg: ”Detta är min väg; jag kallar till Gud med fullständig klarhet, jag och de som följer mig. Upphöjd är Gud, och jag hör inte till avgudadyrkarna.”

Alla sändebud vi sänt före dig var män från stadsbefolkningen som vi uppenbarade för. Har de inte färdats på jorden och sett hur det slutade för deras föregångare? Det kommande livets boning är bättre för de gudfruktiga. Använder ni inte ert förstånd?

Till sist, när sändebuden nästan gett upp hoppet [om sina fienders undergång] – och [fienderna] var övertygade om att [de utlovade straffen bara] var tomma hot – kom vår hjälp till dem. Vi räddade dem vi ville rädda, och vårt straff kan inte avvärjas från ett folk av obotfärdiga syndare.

I deras berättelser finns lärdomar för de som använder sitt förstånd. Det är ingenting fabricerat utan en bekräftelse av det som redan kommit, samt en utförlig förklaring av allt och en vägledning och nåd för människor som tror.