The Noble Qur'an Encyclopedia

Alif Lām Rā.[1] Dessa är skriftens verser, en klargörande Koran.

[På domedagen] kommer de otrogna att önska att de hade varit muslimer.

Låt dem äta och njuta och distraheras av sina förhoppningar, men de ska snart få veta!

Var gång vi har utplånat ett samhälle har det skett vid en föreskriven tid.

Ett folk kan varken påskynda den tidpunkten eller försena den.

De säger: ”Du måste vara galen som [tror] att denna förmaning har uppenbarats till dig!

Varför kommer du inte med änglar till oss, om du verkligen talar sanning?”

Vi sänder endast ner änglarna med det rättvisa [straffet], och då får de ingen ytterligare frist.

Det är vi som har uppenbarat denna förmaning, och vi ska sannerligen bevara den.

Vi har förvisso sänt sändebud före dig till tidigare generationers folk.

Men varje gång ett sändebud kom till dem gjorde de narr av honom.

På samma sätt låter vi [denna otro] genomsyra dessa obotfärdiga syndares hjärtan.

De tror inte på denna [förmaning], trots de tidigare folkens öde.

Även om vi öppnade en port till himlen och de steg upp genom den,

skulle de säga: ”Våra ögon spelar oss ett spratt – nej, vi har blivit förhäxade!”

Vi har placerat stjärnor på himlen och gjort den vacker för de som betraktar den;

och skyddat den från varje förkastad djävul.

Så den som försöker tjuvlyssna [på änglarna], följs av ett flammande eldklot.

Och vi har brett ut jorden och sänkt ned fast förankrade berg i den och låtit växtlighet spira fram i perfekt balans.

Och vi sörjer för ert uppehälle på den liksom för de som ni själva inte försörjer.

Det finns ingenting [de önskar sig] förutom att [vi kan ge dem det] från våra skatter, men vi skänker dem det endast i bestämda mått.

Vi sänder ut vindarna för att fylla [molnen med regnvatten], och vi låter regnet falla från himlen så att ni kan dricka det; men det är inte ni som förvarar det [i jordens innandöme].

Det är vi som ger liv och tar liv, och det är vi som förblir [när allt annat försvinner].

Vi har full kunskap om de första av er liksom de som ska komma allra sist,

och din Herre ska sannerligen samla dem alla; han är sannerligen vis, allvetande.

Vi har skapat människan av torr lera, av svart gyttja;

och dessförinnan skapade vi jinnerna av en brännhet eld.

Minns när din Herre sa till änglarna: ”Jag ska skapa en mänsklig varelse av torr lera, från svart gyttja,

och när jag har format den och [låtit] blåsa in en själ i den, ska ni falla ned inför den.”

Då föll alla änglar ned [inför Adam],

utom Iblīs; han vägrade att vara bland de som föll ned.

[Gud] sa: ”Iblīs! Varför faller inte du ned som de andra?”

Han svarade: ”Jag skulle aldrig falla ned inför en människa – en som du har skapat av torr lera, av svart gyttja.”

[Gud] sa: ”Försvinn härifrån! Du ska vara utstött,

och fördömelse ska vila över dig fram till domens dag.”

[Iblīs] sa: ”Herre! Ge mig uppskov till den dag då de återuppväcks.”

Han svarade: ”Du ska beviljas uppskov

till den dag vars tidpunkt är bestämd.”

[Iblīs] sa: ”Herre! Eftersom du fick mig att fela ska jag försköna [synderna] för dem på jorden och vilseleda dem alla,

förutom de av dina tjänare som du har valt ut.”

[Gud] sa: ”Detta är en rak väg, [som leder] till mig.

Du har ingen makt över mina tjänare, utom de vilseledda som följer dig.

Och helvetet är den lovade mötesplatsen för dem alla.

Det har sju portar, var och en med sin bestämda andel [av dina följare].”

De gudfruktiga ska vistas i trädgårdar och vid bäckar.

[De välkomnas med orden:] ”Stig in i frid och trygghet!”

Och varje spår av agg ska vi rycka bort från deras bröst. De ska sitta på troner vända mot varandra i broderlig [kärlek].

Där ska de inte uppleva någon trötthet och ingen ska förvisas därifrån.

Berätta för mina tjänare att jag är den ständigt Förlåtande, den Barmhärtige,

men [berätta] också att mitt straff är ytterst smärtsamt.

Och berätta för dem om Abrahams gäster,

när de steg in till honom och sa: ”Frid!”, och han svarade: ”Ert [besök] skrämmer oss!”

De sa: ”Frukta inte! Vi ger dig glädjebudet om en son med djup kunskap.

Han sa: ”Ger ni mig sådana glädjebud trots min höga ålder? Vad är det för glädjebud ni ger?”

De svarade: ”Glädjebudet vi gett dig är sant, så misströsta inte!”

Han sa: ”Och vem misströstar om sin Herres barmhärtighet förutom de vilseledda?”

Han sa: ”Budbärare! Har ni fler ärenden här?”

De svarade: ”Vi har sänts för [att straffa] ett folk som ägnat sig åt ohämmad synd.

Vi kommer dock att rädda var och en i Lots familj,

förutom hans hustru då vi [med Guds vägledning] har beslutat att hon ska förbli kvar tillsammans med de andra.”

När budbärarna anlände till Lots hushåll,

sa han: ”Ni är mig främmande.”

De svarade: ”Vi har kommit med det [straff] de tvivlade på.

och vi har kommit till dig med ett sannfärdigt besked. Ja, vi talar fullständig sanning.

Ge dig därför iväg under natten tillsammans med din familj. Håll dig bakom dem och se till att ingen av dem vänder sig om – och fortsätt så i den angivna vägriktningen.”

Och vi meddelade honom beslutet att dessa skulle utplånas till sista man vid gryningen.

När stadens invånare [fått höra om Lots gäster] kom de, uppfyllda av iver [över nyheten].

Han sa: ”Dessa är mina gäster, så dra inte skam över mig!

Frukta Gud och bringa mig inte förödmjukelse!”

De sa: ”Har vi inte varnat dig för att ta emot gäster?”

Han sa: ”Dessa är mina döttrar, [gift er med dem] om ni måste göra det [som tillfredsställer era begär].”

Vid ditt liv! De är helt försjunkna i sin vilda upphetsning.

När gryningen så nalkades drabbades de av ett förödande dån.

Och vi vände [staden] upp och ned, och lät stenar av brännhet lera regna över den.

I detta finns förvisso tecken för de insiktsfulla.

Den [staden] låg vid en väg som finns kvar än i dag.

I detta finns förvisso ett tecken för de troende.

På samma sätt var invånarna i den trädbevuxna byn [i Midjan] riktigt orättfärdiga.

Så lät vi vedergällningen drabba dem. Ja, båda [samhällena] ligger vid en synlig färdväg.

Invånarna i stenlandet beskyllde också sändebuden för lögn.

Vi visade dem våra tecken, men de vände sig envist bort från dem.

Och de högg ut bostäder åt sig i bergen, [och bodde där] i trygghet.

Men så en morgon träffades de av ett våldsamt dån.

Och det de åstadkommit kunde inte ge dem något skydd.

Vi har skapat himlarna, jorden och allt däremellan med ett syfte. Och den yttersta stunden ska utan tvivel komma. Ha därför överseende [med dina motståndare], på det allra ädlaste sätt.

Din Herre är sannerligen den storslagne Skaparen, den Allvetande.

Vi har gett dig de sju upprepade [verserna] och den magnifika Koranen.

Se inte [med avund] på det som vi låter vissa njuta av, och låt inte deras [otro] bedröva dig utan [se i stället till att] vara kärleksfull och omtänksam mot de troende.

Och säg: ”Jag varnar er klart och tydligt!”

[Vi kan sända ned ett straff] precis som vi sände det till de som delade upp [sina skrifter baserat på vad de godkänt och vad de avvisat],

och som nu anser att Koranen består av diverse påhitt.

Ja, vid din Herre! Vi ska sannerligen ställa dem alla till svars

för allt de har gjort!

Förkunna därför öppet vad du har beordrats [att förkunna], och ignorera fullständigt dessa avgudadyrkare.

Vi ska skydda dig mot de som hånar dig;

de som dyrkar gudomar vid Guds sida. Men de ska snart få veta!

Vi vet att deras ord tynger ditt hjärta.

Upphöj din Herre och prisa hans lov och fall ned i tillbedjan.

Och dyrka din Herre tills du nås av den fulla vissheten.