The Noble Qur'an Encyclopedia

Det ska gå de troende väl:

de som ber med närvarande sinne,

som undviker meningslöst tal,

som ger den obligatoriska allmosan,

och som inte ger efter för sin lust,

utom med sina hustrur eller med dem som de rättmätigt besitter – för detta kan de ej klandras.

Den som söker [tillfredsställelse] utöver detta har dock överträtt gränsen.

De som noggrant uppfyller sina åtaganden och löften,

och som troget förrättar sina böner;

det är dessa som ska bli invånarna –

som ska bebo paradisets ädlaste del, och där ska de förbli.

Vi skapade [den första] människan från ett extrakt av lera.

Sedan lät vi [hans avkomma fortplanta sig] genom en droppe säd som placerades i ett tryggt förvar.

Droppen formade vi till en blodklump, och blodklumpen till en bit kött. I denna formade vi så benen som vi sedan täckte med kött, och till sist låter vi henne framstå som en helt ny skapelse. Upphöjd är Gud, från vilken all välsignelse kommer – den bäste av skapare!

Sedan, efter denna fas, ska ni ovillkorligen dö.

Sedan återuppstår ni på nytt, på uppståndelsens dag.

Vi skapade sju himlar ovanför er, och vi försummar aldrig skapelsen.

Vi låter regn falla från himlen i rätt mått och bevarar det i jorden, men vi är fullt kapabla att låta det försvinna.

Genom det låter vi trädgårdar växa fram åt er, med dadelpalmer och vindruvor, som ger er rikligt med frukt att äta,

samt ett träd som växer vid Sinaiberget, vars frukt ger olja som kan ätas tillsammans med annan föda.

Och i boskapen finns ett under för er. Vi ger er att dricka av det som finns i dess buk, och ni har stor nytta av dem, och ni äter av deras kött,

och på dessa och på skepp kan ni färdas.

Vi sände Noa till hans folk, och han sa: ”Mitt folk! Dyrka Gud – ni har ingen annan [sann] gud än honom. Ska ni då inte frukta honom?”

De otrogna ledarna från hans folk sa: ”Han är bara en vanlig människa som ni, som vill få makt över er! Om Gud hade velat [skicka oss ett sändebud], skulle han ha sänt änglar. Detta har vi aldrig hört från våra förfäder i forna tider.

Han är bara en man som har drabbats av vansinne, så låt oss avvakta med honom ett tag.”

Han bad: ”Herre! Hjälp mig, de vägrar tro på mig.”

Då uppenbarade vi för honom: ”Bygg arken under våra [vakande] ögon och efter vår anvisning. När vår befallning verkställs och ugnarna börjar svämma över, ta då ombord ett par av varje djurart samt din familj, förutom de som redan dömts [till undergång]. Tala inte till mig till förmån för de orättfärdiga; de ska dränkas.”

När du och de som följer dig har gått ombord på arken, säg då: ”All lovprisning tillkommer Gud som räddat oss från detta orättfärdiga folk!”

Och säg: ”Herre! Låt mig stiga i land på en välsignad plats. Du är den bäste att föra oss i hamn.”

I detta finns förvisso tecken, och vi sätter verkligen [människor] på prov.

Efter dessa lät vi sedan ett nytt släkte växa fram.

Vi sände bland dem ett sändebud ur deras egna led: ”Dyrka Gud – ni har ingen annan [sann] gud än honom. Ska ni då inte frukta honom?”

Då sa ledarna från hans folk som vägrade tro och förnekade mötet [med oss] i nästa liv, och som vi skänkt välstånd i detta liv: ”Han är bara en vanlig människa som ni. Han äter av det ni äter och dricker av det ni dricker.

Om ni följer en människa lik er själva har ni verkligen blivit lurade!

Försäkrar han er verkligen att ni ska väckas till liv igen, efter att ha dött och blivit till stoft och ben?

Det ni utlovas är långt bortom [allt förnuft]!

Det finns bara detta jordiska liv; vi dör och vi lever, och aldrig ska vi uppväckas till liv igen.

Han är bara en som diktar ihop lögner om Gud, och vi kommer inte att tro på honom!”

Då bad han: ”Herre! Hjälp mig, de vägrar tro på mig.”

Han svarade: ”Det kommer de snart att ångra.”

Med rätta slogs de så av ett förödande dån, och vi gjorde dem till drivande bråte. Ja, bort med dessa orättfärdiga människor!

Efter dessa lät vi sedan nya släkten växa fram.

Inget folk kan påskynda tidpunkten [för sitt straff], och inte heller försena den.

Därpå sände vi våra sändebud i följd, men var gång ett sändebud kom till sitt folk, förnekade de hans budskap. Så vi lät [dem gå under], ett efter ett, och kvar blev bara deras sägner. Ja, bort med dessa människor som vägrar tro!

Därefter sände vi Mose och hans bror Aron med våra tecken och ett klart belägg [för deras profetskap]

till Farao och hans stormän, men dessa uppträdde högmodigt och de var ett mycket förtryckande folk.

De sa: ”Ska vi tro på två vanliga människor som vi själva, och vars folk därtill är våra slavar?”

Så de vägrade tro på dem, och gick därmed mot sin undergång.

Och vi gav Mose skriften, för att [hans folk] skulle ledas rätt.

Och vi gjorde Marias son och hans mor till ett tecken, och beredde dem en trygg boning på en höjd med porlande källor.

Sändebud! Ät av det som är tillåtet och handla rättfärdigt; jag har full vetskap om vad ni gör.

Detta är er gemensamma tro, och jag är er Herre; så frukta mig!

Men de splittrade upp sig i olika riktningar, var och en tillfreds med sin egen väg.

Lämna dem därför åt deras förvillelse tills vidare.

När vi ger dem rikedomar och söner, tror de då

att vi skyndat oss att skänka dem detta goda? Nej, de begriper ingenting!

De däremot som i fruktan vördar sin Herre,

och som tror på sin Herres verser,

och som inte dyrkar någon vid sin Herres sida,

och som gör sitt yttersta [att göra gott] medan hjärtat bävar av oro [att det inte ska tas emot] vid mötet med sin Herre.

det är dessa människor som skyndar mot det goda och överträffar andra i det.

Vi ålägger ingen människa mer än vad hon klarar av, och hos oss finns en bok som rättvist vittnar [om hennes handlingar], och ingen ska lida orätt.

Men de [otrognas] hjärtan ignorerar detta, och de har annat som de ständigt sysselsätter sig med.

När vi till slut låter straffet drabba de som lever i överflöd bland dem, ropar de desperat om hjälp.

Ropa inte i dag! Ni kommer inte att få någon hjälp från oss.

Mina verser reciterades för er men ni vände alltid ryggen till

i högmod, och talade föraktfullt om dem under nätternas mörker.

Har de inte reflekterat över [Koranens] ord, eller [håller de fast vid otron för att] något har kommit till dem, som inte nått deras förfäder i forna tider?

Eller är det för att de inte känner igen sitt sändebud som de avvisar honom?

Och de påstår att han har drabbats av vansinne. Nej, han har framfört sanningen till dem, men de flesta av dem avskyr sanningen.

Och om sanningen hade rättat sig efter deras önskningar, skulle himlarna och jorden och allt däri gå under. Nej, vi har gett dem [Koranen] som är källan till deras ära, men de vänder sig bort från den.

Eller kräver du någon ersättning från dem? [Nej] din Herres gåvor är ju bättre. Ingen försörjer som han!

Du kallar dem sannerligen till en rak väg.

Men de som inte tror på det kommande livet vänder sig bort från denna väg.

Om vi visade dem nåd genom att ta bort deras plågor skulle de envist ha fortsatt i sitt uppror och famlat omkring i förvirring.

Och vi prövade dem verkligen med lidande, men de ödmjukade sig ändå inte inför sin Herre, och vädjade inte till honom.

Så fort vi öppnar dörren till det förödande straffet kommer de att gripas av djup förtvivlan.

Han är den som gav er hörsel, syn och hjärta, men ni visar knappt någon tacksamhet!

Och han är den som skapade er på denna jord, och till honom ska ni alla samlas åter.

Och han är den som ger liv och den som tar liv, och han styr växlingen mellan dag och natt. Varför använder ni inte ert förstånd?

Men de upprepar bara vad tidigare folk har sagt.

De säger: ”När vi har dött och blivit till stoft och ben, ska vi då verkligen uppstå på nytt?

Detta har vi lovats förr – både vi och våra förfäder – men det är bara gamla sagor!”

Säg: ”Vem tillhör jorden och alla på den, om ni verkligen vet!”

De kommer att svara: ”Det tillhör Gud.” Säg: ”Vill ni då inte besinna er?”

Säg: ”Vem är Herren över de sju himlarna och Herren över den väldiga tronen?”

De kommer att svara: ”Det är Gud.” Säg: ”Borde ni då inte frukta honom?”

Säg: ”Vem har herraväldet över allt i sin hand, och vem är det som skyddar, men som ingen kan skydda sig mot, om ni verkligen vet!”

De kommer att svara: ”Det är Gud.” Säg: ”Hur kan ni då låta er bedras?”

Nej, vi har gett dem sanningen, men de är obotliga lögnare.

Gud har inte någon son och har aldrig haft någon gud vid sin sida. Om så vore, skulle varje gud ha hållit fast vid sitt verk, och de skulle ha försökt besegra varandra. Upphöjd är Gud, över vad de tillskriver honom!

Han känner väl till det som är fördolt och det som är synligt; upphöjd är han, över vad de sätter vid hans sida!

Säg: ”Herre! Om du skulle låta mig se det [straff] som de varnats för,

ställ mig då, Herre, inte bland de orättfärdiga.”

Vi är fullt förmögna att visa dig det vi varnat dem för.

Bemöt det onda med det som är bättre; vi vet mycket väl vad de påstår.

Och säg: ”Herre! Jag söker skydd hos dig från djävlarnas ingivelser,

och jag ber dig om skydd, Herre, mot att de kommer mig nära.”

När döden når någon av dem, utbrister han: ”Herre! Låt mig återvända,

så att jag kan göra gott där jag brustit.” Nej, det är bara något han säger; och framför dem finns en oöverstiglig gräns tills den dag de uppstår.

Och dagen då det blåses i hornet ska alla släktband upplösas, och ingen ska fråga efter någon annan.

De vars handlingar väger tungt i vågskålen är de sanna vinnarna.

Men de vars [goda handlingar] väger lätt på vågskålen har förlorat sig själva, och i helvetet ska de förbli.

Elden ska förtära deras ansikten och där kommer de sedan förbli med sina vanställda anletsdrag.

[Gud ska säga:] ”Var det inte så att mina verser lästes upp för er, men ni valde att avvisa dem?”

De ska svara: ”Herre! Våra onda begär fick grepp om oss och vi var ett vilsegånget folk.

Herre! För oss ut härifrån; om vi återvänder [till synd] är vi sannerligen orättfärdiga.”

Han ska säga: ”Förbli i er förnedring och tala aldrig mer till mig!

Bland mina tjänare fanns en grupp som sa: ’Herre, vi har kommit till tro, så förlåt oss och förbarma dig över oss – du den barmhärtigaste av alla!’

Dessa hånade ni till den grad att ni glömde mig, ja ni brukade skratta åt dem.

Men denna dag har jag belönat dem för deras tålamod, ja det är dessa som står som vinnare."

Han ska fråga: ”Hur många år tillbringade ni på jorden?”

De ska svara: ”Vi var där en dag eller kanske en del av en dag, men fråga hellre de som håller räkning.”

Han ska säga: ”Er tid där var kort, om ni bara visste!

Trodde ni att vi skapade er utan syfte, och att ni inte skulle återvända till oss?”

Nej, upphöjd är Gud, den sanne Konungen; ingen är värd dyrkan utom han, den ädla tronens Herre!

Den som utan bevis tillber någon annan vid Guds sida ska ställas till svars inför sin Herre. Det ska sannerligen inte gå väl för de otrogna.

Och säg: ”Herre, förlåt oss och förbarma dig över oss - du, den barmhärtigaste av alla!”