The Noble Qur'an Encyclopedia

Alif Lām Mīm.[1]

Romarna har besegrats

i ett närliggande land, men efter sitt nederlag kommer de åter segra –

inom några år. Gud är den som bestämmer; så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Den dagen ska de troende glädjas

över segern från Gud. Han skänker seger till vem han vill; han är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Detta är Guds löfte och han bryter aldrig sina löften. De flesta människor är dock omedvetna om detta.

De är väl insatta i de materiella aspekterna av detta liv, men bryr sig inte det minsta om det kommande livet.

Har de inte begrundat sitt eget väsen? Gud skapade endast himlarna och jorden och allt däremellan för ett bestämt syfte och med en given tidsgräns. Ändå förnekar många människor mötet med sin Herre.

Har de inte färdats på jorden och sett hur det slutade för deras föregångare? Dessa var mäktigare, brukade jorden bättre och reste ståtligare byggnader än de. Deras sändebud kom till dem med klara tecken. Gud gjorde dem ingen orätt, nej, de gjorde orätt mot sig själva.

Till sist mötte de som begått onda gärningar sitt hemska öde, som straff för att de avfärdat Guds ord och gjort narr av dem.

Gud är den som inleder skapelsen och han ska sedan upprepa den. Därefter ska ni föras åter till honom.

Vid den yttersta stundens ankomst ska de obotfärdiga syndarna gripas av fullständig förtvivlan.

Och ingen av deras avgudar kommer att kunna föra deras talan, och de kommer att ta avstånd från sina avgudar.

Den dag då den yttersta stunden inträffar ska människorna skiljas åt.

De som tror och handlar rättfärdigt ska fröjdas i en lustgård.

Men de som framhärdar i otro och förkastar våra budskap och mötet i det kommande livet ska förbli i sitt straff.

Upphöj därför Gud vid skymning och gryning –

ja, all lovprisning i himlarna och på jorden tillkommer honom – likaså under eftermiddagen och vid dagens mitt.

Han för fram det levande ur det döda och det döda ur det levande, och ger liv åt den livlösa jorden. På samma vis ska även ni uppväckas [från era gravar].

Till hans under hör att han skapade er från jord, och nu är ni människor spridda över hela jorden.

Och till hans under hör att han skapat makar åt er av er egen art, för att ni ska finna ro hos dem, och han lät kärlek och ömhet uppstå mellan er. I detta finns sannerligen tecken för människor som reflekterar.

Och till hans under hör skapelsen av himlarna och jorden, och olikheterna i era språk och hudfärger. I detta finns tecken för de insiktsfulla.

Och till hans under hör er sömn om natten och på dagen, och ert sökande efter hans gåvor. I detta finns tecken för människor som lyssnar.

Och till hans under hör att han visar er blixten, som inger rädsla och hopp, och att han låter regnet falla från skyn, med vilket han ger liv åt den livlösa jorden. I detta finns tecken för människor som använder sitt förstånd.

Och till hans under hör att himlen och jorden hålls på plats på hans befallning. När han slutligen kallar er fram ur jorden ska ni alla stiga fram.

Alla i himlarna och på jorden tillhör honom, och alla underordnar sig hans vilja.

Han är den som inleder skapelsen och han ska sedan upprepa den – vilket är ännu enklare för honom. ⁠Endast han, i himlarna såväl som på jorden, ska beskrivas med de allra ädlaste egenskaperna. Ja, han är den Allsmäktige, den Vise.

Han ger er en liknelse från ert eget liv: Har ni bland era tjänare någon som kan göra anspråk på något av det vi har skänkt er, till den grad att ni är jämbördiga – ja, så pass att ni är på er vakt mot dem så som ni är på er vakt mot andra [fria människor]? Så framställer vi våra budskap för människor som använder sitt förstånd.

Men de orättfärdiga följer i stället sina egna begär – i all sin okunnighet. Och vem kan vägleda den som Gud låtit gå vilse? De står helt utan hjälp.

Följ den sanna, monoteistiska tron helhjärtat; den disposition som Gud har låtit ingjuta i människans själva natur. Guds skapelse ändras inte, och detta är den rätta tron, men de flesta människor inser det inte.

Vänd er till honom i ånger och frukta honom. Förrätta bönen och slut er inte till de som dyrkar andra än honom;

de som förvrängde sin tro och splittrades i olika grupper, varje falang belåten med sin egen väg.

Så snart människor drabbas av prövningar vädjar de till sin Herre och vänder sig helt och hållet till honom. Men när han sedan skänker dem sin nåd börjar somliga av dem dyrka andra vid sin Herres sida.

Otacksamma är de för det vi skänkt dem, men låt dem glädjas en tid – de ska snart få veta!

Har vi sänt ned någon som helst uppmaning som de kan åberopa för att rättfärdiga sin avgudadyrkan?

När vi låter människor ta del av vår nåd fylls de av glädje, men när något ont drabbar dem, till följd av deras egna handlingar, tappar de hoppet [om vår nåd].

Inser de inte att Gud ger riklig försörjning till vem han vill och begränsar den för andra? Detta är sannerligen en tankeställare för de människor som tror.

Ge således till släktingen, den behövande och den nödställde resenären. Detta är det bästa för de som söker Guds ansikte, och dessa kommer det att gå väl.

Det ni lånar ut mot ränta för att öka ert välstånd på andras bekostnad leder inte till någon vinst hos Gud. Men den allmosa ni ger för att vinna Guds välbehag leder till en mångfaldig belöning.

Gud är den som skapade er och ger er försörjning; som låter er dö och slutligen ger er liv på nytt. Mäktar någon av era gudar göra något av detta? Högt upphöjd är han, över vad de sätter vid hans sida!

Förödelse har drabbat land och hav på grund av människors handlingar. Han låter dem erfara något av följderna av de gärningar de själva har begått, så att de kan vända sig åter [till honom i ånger].

Säg: ”Färdas på jorden och se hur det slutade för de som levde innan er! De flesta av dem var avgudadyrkare.”

Vänd dig till den rätta tron innan en dag kommer som Gud inte ska hålla tillbaka. Den dagen ska människorna delas [in i två grupper].

De som framhärdat i otro ska bära följderna av sin otro, medan de som handlat rättfärdigt har förberett sin väg [till paradiset].

Så att han i sin nåd ska belöna de som tror och handlar rättfärdigt. Han tycker verkligen inte om de otrogna.

Till hans under hör att han sänder vindar som förebud [om regn], för att ni ska erfara hans nåd, och för att skeppen ska kunna segla, enligt hans vilja, och för att ni ska kunna söka hans försörjning och därmed visa tacksamhet.

Före dig sände vi sändebud till deras respektive folk och de kom till dem med klara tecken [men de vägrade tro]. Så lät vi vedergällningen drabba de obotfärdiga syndarna, [och räddade sändebuden och deras följare]. Ja, det åligger oss att hjälpa de troende.

Gud sänder ut vindarna som sätter molnen i rörelse och han låter dem breda ut sig över himlen så som han vill. Därefter fördelar han dem i skikt och låter regnet strömma fram ur deras mitt. Sedan faller regnet över den han så önskar av sina tjänare, och med ens fylls de av glädje.

Men innan det föll var de djupt förtvivlade.

Se verkningarna av Guds nåd – hur han skänker den döda jorden liv på nytt! Det är sannerligen han som ska väcka de döda till liv; han har makt över allt.

Men om vi sänder en [ödeläggande] vind och de ser [sina grödor] vissna blir de genast otacksamma.

Du kan inte förmå de döda att höra och inte heller kan du få de döva att lyssna till din kallelse när de vänder dig ryggen.

Och du kan inte leda de blinda ut ur deras villfarelse. Du kan endast få de att lyssna, som vill tro på våra budskap och underkasta sig vår vilja.

Gud är den som skapade er; först i ett svagt tillstånd, och efter det i ett starkare, för att till sist låta styrkan följas av bräcklighet och grått hår. Han skapar det han vill; han vet allt och har makt över allt.

När den yttersta stunden är inne kommer de obotfärdiga syndarna att svära att deras tid [på jorden] bara varade en kort stund. [Precis som på jorden] låter de sig åter förledas.

Men de som har fått kunskap och tro ska säga: ”Ni stannade där så länge som Gud bestämt; ända fram till uppståndelsens dag. Det här är den dagen, men det visste ni inte.”

Den dagen ska inga undanflykter gagna de orättfärdiga och de ska inte få någon chans till gottgörelse.

Vi har sannerligen framställt alla slags liknelser för människorna i denna Koran, men när du visar dem ett tecken säger de otrogna ändå: ”Ni kommer bara med falskhet!”

Och så förseglar Gud dessa ovetandes hjärtan.

Visa tålamod; Guds löfte är sant! Och låt inte andras osäkerhet rubba din ståndaktighet.