The Noble Qur'an Encyclopedia

Ṣād.[1] Vid Koranen, full av påminnelser!

Men de otrogna visar ändå högmod och motstånd.

Hur många släkten har vi inte förgjort före dem? När deras tid var kommen hjälpte inte deras rop på hjälp.

Det gör dem förbryllade att en av deras egna trätt fram för att varna dem. Och de otrogna säger: ”Han är inget annat än en magiker och en notorisk lögnare!

Ska han nu ersätta alla våra gudar med en enda Gud? En mycket märklig sak!”

[Efter att ha lyssnat på profetens ord] gick ledarna bland dem iväg [och uppmanade]: ”Gå er väg och håll fast vid era gudar! Det är tydligt att det finns en plan med det här.

Detta har vi aldrig hört talas om i våra förfäders traditioner. Nej, det här är bara påhitt!

Av oss alla, varför skulle just han få uppenbarelsen?” De hyser tvivel om min uppenbarelse eftersom de ännu inte har fått känna mitt straff.

Kan de styra över din Herres skatter av välsignelser – han som är den Allsmäktige, den ständigt Givande?

Eller är de själva ägare till himlarna och jorden och allt däremellan? Låt dem då försöka finna vägar upp till himlen [för att stoppa uppenbarelsen].

De är en skara dömd till nederlag, lik de som slöt sig samman [mot tidigare profeter].

Före dem förnekade Noas folk tron, liksom [stammen] ʿĀd och Farao med sin väldiga makt,

samt [stammen] Thamūd, Lots folk och folket i [Midjans] skogstrakter – allesamman förenade [i sitt trots].

Var och en av dem förnekade sändebuden, så mitt straff blev oundvikligt.

Ett enda mäktigt dån är vad som väntar dem, och därefter finns ingen återvändo.

Och de säger: ”Herre! Påskynda vår del [av straffet] innan räkenskapens dag.”

Ha tålamod med deras påståenden, och tänk på vår tjänare David, denna starka människa, som alltid vände sig till oss.

Vi lät bergen stämma in med honom i lovprisning till vår ära både vid dagens slut och i soluppgången,

ja, även fåglar i flock anslöt sig för att delta.

Vi befäste hans rike och skänkte honom visdom och förmågan att döma rättvist.

Har du hört berättelsen om de två männen i tvist, som klättrade över muren till hans bönerum?

När de oväntat kom in till David greps han av rädsla. De sa: ”Var inte rädd. Vi tvistar om vem som har begått fel mot den andre. Döm rättvist mellan oss, utan partiskhet, och vägled oss till det som är rätt.

Han, min bror, äger nittionio tackor och jag blott en enda. Ändå sa han till mig: ’Överlåt den till mig’, och han fick mig att ge efter med sitt tal.”

Han svarade: ”Han har verkligen gjort orätt mot dig genom att kräva din enda tacka för att lägga den till sina egna. Många av de med gemensamma tillgångar behandlar varandra felaktigt, förutom de som tror och handlar rättfärdigt – och dessa är få.” I det ögonblicket insåg David att vi prövade honom, så han bad sin Herre om förlåtelse och föll ned på sitt ansikte och ångrade sig.

Vi förlät honom, och [i det kommande livet] är han en av de som står oss nära och han ska få en salig återkomst.

[Och vi sa:] ”David! Vi har gjort dig till en ledare på jorden. Döm rättvist mellan människor och låt inte dina begär styra dig för då leds du bort från Guds väg. De som avviker från Guds väg kommer att få ett strängt straff för att de försummade räkenskapens dag.”

Vi har inte skapat himlen och jorden och allt däremellan utan syfte. Det är bara något de otrogna inbillar sig, och för dem väntar en smärtsam verklighet i elden!

Ska vi behandla de som tror och handlar rättfärdigt som de som sprider fördärv på jorden? Och ska vi behandla de gudfruktiga som de ogudaktiga?

Detta är en välsignad skrift som vi har uppenbarat till dig för att de ska reflektera över dess verser och för att insiktsfulla människor ska finna vägledning.

Till David skänkte vi [sonen] Salomo – vilken enastående tjänare han var! Han vände sig ständigt till oss.

En kväll fördes ståtliga hästar fram inför honom.

Han sa: ”Av kärlek till detta [jordiska] goda har jag försummat att minnas min Herre, ända till dess att [solen] sjunkit bakom sin slöja.

För dem tillbaka till mig!” Och så började han varsamt stryka deras ben och manar.

Och vi satte Salomo på prov genom att placera en kropp på hans tron, varefter han ångerfullt vände sig till oss.

Han sa: ”Herre! Förlåt mig och ge mig makt vars like ingen efter mig kommer att få. Du är den ständigt Givande.”

Då gav vi honom kontroll över vinden, så att den följsamt blåste enligt hans befallning vart han än ville.

Och över djävlarna: några byggde [åt honom], andra dök,

medan ytterligare andra hölls fjättrade i bojor.

[Vi sa:] "Detta är våra gåvor; frige [djävlarna] eller håll dem kvar – du ska inte ställas till svars."

[I det kommande livet] är han en av de som står oss nära och han ska få en salig återkomst.

Minns även vår tjänare Job, när han åkallade sin Herre: ”Satan plågar mig med svår utmattning och smärta!”

[Vi sa då:] ”Slå ned din fot i marken; här springer en sval källa fram att bada i och dricka av.”

Och vi skänkte honom åter [de som gått bort från] hans familj, och lika många därtill – ett tecken på vår nåd, och en påminnelse för de som använder sitt förstånd.

[Vi sa:] ”Ta ett knippe gräs i din hand och slå med det och bryt inte din ed.” Vi fann honom sannerligen tålmodig; en enastående tjänare! Han återvände ständigt till oss.

Minns också våra tjänare Abraham, Isak och Jakob; de var alla själsstarka och klarsynta.

Vi skänkte dem en utmärkande egenskap: deras ständiga fokus på det kommande livet.

De hörde verkligen till våra utvalda tjänare, ja, de allra främsta.

Och minns Ismael, Elisa och Dhū al-Kifl – alla var de bland de främsta.

Detta är deras hyllning, och för alla gudfruktiga väntar en salig återkomst:

Edens trädgårdar, vars portar står vidöppna för dem.

Där ska de luta sig tillbaka och be om frukt och dryck i överflöd.

Och vid deras sida finns jämnåriga jungfrur med blygt sänkta blickar.

Detta är vad som utlovats er på räkenskapens dag.

Ja, detta är vår gåva till er, och den tar aldrig slut.

Så är det, men för de som överträdde alla gränser väntar en fasansfull återkomst:

helvetet, där de ska brinna – en förfärlig hemvist!

Där ska de få dricka skållande vatten och var,

och ytterligare [straff] av samma slag.

[Helvetets väktare ska säga:] ”Här är ännu en skara som kastas in till er!” [De som ledde andra vilse utbrister:] ”Bort med dem!” [Väktarna svarar:] ”De ska också brinna i lågorna!”

[Efterföljarna] säger då: ”Snarare, bort med er! Det är ni som banade vägen för det – detta fasansfulla slut!”

Då ropar de: ”Herre! Fördubbla straffet i elden för de som ledde oss in i detta elände!”

Och [ledarna] ska säga: ”Varför ser vi inte de män som vi en gång så djupt föraktade?

Var vårt hån obefogat eller undgår de nu vår blick?”

Ja, detta är den obestridliga sanningen: eldens folk ska tvista bittert med varandra.

Säg: ”Jag är bara en varnare, och ingen förtjänar dyrkan utom Gud, den Ende, den Allhärskande.

Herren över himlarna och jorden och allt däremellan, den Allsmäktige, den oändligt Förlåtande.”

Säg: ”Detta budskap är något oerhört!

Och ändå vänder ni er bort från det!

Jag har aldrig haft kunskap om den högsta församlingens diskussioner,

men nu har det uppenbarats för mig att mitt uppdrag är att ge er en klar varning.”

Berätta om när din Herre sa till änglarna: ”Jag ska skapa en mänsklig varelse av lera.

När jag har format den och blåst in en själ i den, ska ni alla falla ned inför den.”

Och så föll alla änglar ned,

men inte Iblīs – han fylldes av högmod och blev en av de otrogna.

[Gud] sa: ”Iblīs! Vad hindrade dig från att falla ned inför den jag skapat med mina egna händer? Blev du högmodig eller har du alltid ansett dig vara förmer?”

Han svarade: ”Jag är bättre än han; du skapade mig av eld och honom av lera!”

[Gud] sa: ”Försvinn härifrån! Du är från denna stund utkastad.

Och min fördömelse ska vila över dig fram till domens dag.”

[Iblīs] sa: ”Herre! Ge mig uppskov till den dag de ska återuppstå.”

[Gud] svarade: ”Du ska få ditt uppskov,

till den fastställda tidpunkten.”

[Iblīs] sa: ”Vid din makt; jag ska förleda dem alla,

förutom dina särskilt utvalda tjänare.”

Då sa [Gud]: ”Detta är sanningen – ja, sanningen förkunnar jag:

jag ska sannerligen fylla helvetet med dig och alla som följer dig!”

Säg: ”Jag begär ingen ersättning av er för detta, och jag är inte en som påstår saker utan grund.

Detta är endast en påminnelse för alla folk,

och snart ska ni inse dess verklighet.”