The Noble Qur'an Encyclopedia

Hā Mīm.[1]

Uppenbarelsen av skriften är från Gud, den Allsmäktige, den Allvetande.

Han är den som förlåter synden och tar emot ångern; vars straff är svårt men vars ynnest är utan gräns. Ingen är värd dyrkan utom han och till honom ska alla återvända.

Endast otrogna tvistar om Guds tecken. Låt inte deras välgång på jorden lura dig.

Före dem vägrade Noas folk att tro, och efter dem följde andra sammansvurna grupper samma väg. Varje folk försökte döda sitt sändebud, och argumentera med falska påståenden för att kväva sanningen. Men jag straffade dem, och hur [strängt] var inte mitt straff!

Så blev straffdomen över de otrogna verklighet: de ska befolka elden.

De som bär tronen och de som omger den upphöjer sin Herre och prisar hans lov och tror på honom och ber om förlåtelse för de troende: ”Herre! Du omfattar allt med din nåd och kunskap; förlåt därför de som visar ånger och följer din väg och skona dem från den brinnande eldens plågor.

Herre! Låt dem träda in i Edens trädgårdar, så som du lovat dem, tillsammans med de rättfärdiga av deras fäder, makar och ättlingar. Du är förvisso den Allsmäktige, den Vise.

Och skydda dem från allt ont! Den du skyddar från det onda på den dagen har fått din nåd; detta är den väldiga segern.”

Till de otrogna ska det ropas: ”Guds förakt för er är större än det förakt ni nu känner för er själva, för det att ni förkastade tron när ni kallades till den!”

De ska säga: ”Herre! Två gånger har du låtit oss vara livlösa och två gånger har du skänkt oss liv. Nu bekänner vi våra fel – finns det någon väg ut?”

[Svaret blir:] ”Så här blir det eftersom ni valde att förneka tron varje gång Gud ensam tillbads, medan ni valde att tro på de som sattes vid hans sida! Beslutet vilar hos Gud, den Höge, den Store.”

Han är den som visar er sina tecken och låter [regnet] falla från skyn för er försörjning. Men det är endast de som vänder tillbaka till honom som tar lärdom av det.

Tillbe därför Gud, med dyrkan riktad endast till honom, även om de otrogna avskyr det.

Upphöjd över alla ranger – tronens ägare – som på sin befallning sänder ner uppenbarelsen till den han vill av sina tjänare, för att varna dem inför den dag då alla ska samlas.

Den dagen träder de alla fram, och ingenting de gjort undgår Gud. [Han frågar dem:] ”Till vem hör herraväldet denna dag?” [Och svarar själv:] ”Det tillhör Gud, den Ende, den Allhärskande.”

Denna dag får varje människa den lön hon förtjänar, och ingen orättvisa sker i dag. Gud är snar att kalla till räkenskap.

Varna dem för den hastigt annalkande dag då deras hjärtan stiger upp i halsen och [deras skräck] kväver dem. De orättfärdiga ska då varken ha någon förtrogen vän eller någon vars förbön hörsammas.

Han känner till vad människan tittar på i hemlighet och vad som döljer sig i hjärtat.

Guds dom är rättvis, medan de som [avgudadyrkarna] åkallar vid hans sida inte förmår att döma. Gud hör allt, ser allt.

Har de inte färdats på jorden och sett hur det slutade för de som levde förr? De var starkare än dem och lämnade större avtryck på jorden. Gud straffade dem för deras synder och de hade ingen som kunde skydda dem mot honom.

Detta hände för att deras sändebud kom till dem med klara bevis och de vägrade tro. Då lät Gud straffa dem; han är stark och hans straff är mycket svårt.

Vi sände Mose med våra tecken och ett klart belägg [för hans profetskap],

till Farao, Hāmān och Qārūn, men de sa: ”Han är bara en lögnaktig magiker!”

Och när han kom till dem med sanningen från oss sa de: ”Döda sönerna till hans troende följeslagare och låt deras döttrar leva!” Men de otrognas planer är dömda att misslyckas.

Farao sa: ”Låt mig döda Mose – han kan väl anropa sin Herre. Jag befarar att han ska få er att byta religion eller störa ordningen i landet.”

Mose sa: ”Jag söker skydd hos min och er Herre mot varje högmodig människa som inte tror på räkenskapens dag.”

Då sa en troende man ur Faraos släkt, som dolde sin tro: ”Ska ni döda en man enbart för att han säger: ’Min Herre är Gud’, när han har kommit till er med klara tecken från er Herre? Om han ljuger skadar det honom men om han talar sanning kommer något av det han varnar er för att drabba er. Gud vägleder inte någon som överträder alla gränser och ljuger [om honom].

Mitt folk! I denna stund är det ni som har makten och ni härskar över landet, men vem ska rädda oss från Guds straff om det drabbar oss?” Farao svarade: ”Min åsikt är den enda som gäller och jag leder er enbart på rätt väg.”

Den troende mannen fortsatte: ”Mitt folk! Jag fasar för att ni ska möta samma öde som de som tidigare slutit sig samman [mot profeter];

det som drabbade Noas folk och [stammarna]ʿĀd och Thamūd, liksom de som kom efter dem. Gud vill aldrig göra sina tjänare orätt.

Mitt folk! Jag fruktar för er den dag då [människor] ropar på varandra [efter hjälp] –

en dag då ni vänder er för att fly, utan någon som kan skydda er från Gud. Den som Gud låter gå vilse har ingen som leder honom rätt.”

Tidigare kom Josef till er med klara bevis, men ni fortsatte att tvivla på det han förmedlade fram till hans död, och då sa ni: ”Gud kommer aldrig att skicka något sändebud efter honom!” Så vilseleder Gud de som överträder alla gränser och ständigt tvivlar.

Dessa är de som utan grund tvistar om Guds budskap, vilket väcker djup avsky hos Gud och de troende. Så förseglar Gud varje högmodig översittares hjärta.

Farao sa: ”Hāmān, bygg ett högt torn åt mig, så att jag kan nå passagerna;

de passager som leder till himlarna, så att jag kan få en skymt av Moses Gud – fastän jag tror att han ljuger.” Så framstod Faraos onda gärningar som rimliga för honom och han avleddes från den sanna vägen. Faraos planer gick dock i spillror.

Han med tro sa: ”Mitt folk! Följ mig så ska jag leda er till rätt väg.

Mitt folk! Livet här är bara en kortvarig glädje medan det kommande livets hemvist varar för evigt.

Den som begår en ond gärning ska få ett motsvarande straff, men de troende som gör rättfärdiga handlingar – män som kvinnor – ska träda in i paradiset där de får obegränsad försörjning.

Mitt folk! Är det inte besynnerligt att medan jag kallar er till räddning, kallar ni mig till elden?

Ni försöker få mig att förneka Gud och dyrka sådant vid hans sida som jag inte känner till, medan jag i stället kallar er till den Allsmäktige, den oändligt Förlåtande.

Det råder ingen tvekan om att det ni kallar mig till inte har något värde, varken i detta eller kommande liv. Vi ska alla återvända till Gud, och de som ständigt överträder gränserna ska höra till eldens folk.

Snart ska ni minnas mina ord till er, och jag överlämnar min sak till Gud; han har fullständig insikt om sina tjänares [angelägenheter].”

Och så skyddade Gud honom från deras onda planer och ett fasansfullt straff slog ned över Faraos folk.

Morgon och kväll exponeras de för elden [i sina gravar] och när den yttersta stunden inträffar [ska det förkunnas]: ”För in Faraos folk i det strängaste straffet!”

När de grälar i elden ska de underkuvade säga till de högmodiga [ledarna]: ”Vi följde er, så ni kan väl avlasta oss från en del av eldens [plågor]?”

De högmodiga svarar: ”Vi är alla i samma situation; Gud har redan fällt sin dom över sina tjänare.”

De i elden ska ropa till helvetets väktare: ”Be er Herre att lindra vårt straff, om så endast för en dag!”

Men då får de frågan: ”Kom inte era sändebud till er med klara bevis?” Och de svarar: ”Jo!” Då förkunnas det: ”Men be då på egen hand!” De otrognas bön är dock helt förgäves.

Vi stöder våra sändebud och de troende både i detta liv och på den dag då vittnena träder fram.

Den dagen ska de orättfärdigas ursäkter inte tjäna dem något till. De är fördömda och en fruktansvärd plats väntar dem.

Vi skänkte Mose vägledning och lät skriften gå i arv bland israeliterna.

Den var en källa till vägledning och en påminnelse för dem med förstånd.

Ha tålamod! Guds löfte är verkligen sant. Be om förlåtelse för dina synder och upphöj din Herre och prisa hans lov både kväll och morgon.

De som utan grund tvistar om Guds budskap drivs enbart av ett inre högmod, och de ska aldrig nå sitt mål. Sök skydd hos Gud; han hör allt, ser allt.

Att skapa himmel och jord är långt mer storslaget än att skapa människan, men de flesta människor vet inte detta.

Den blinde och den seende är inte lika, och inte heller är den som tror och handlar rättfärdigt lik den ondskefulle. Så lite ni låter er förmanas!

Den yttersta stundens ankomst är oundviklig men de flesta människor vägrar att tro.

Er Herre säger: ”Be till mig, så ska jag svara er. De som av högmodighet avvisar min dyrkan ska förödmjukade träda in i helvetet.”

Gud är den som gav er natten för att ni ska finna ro i den, och dagen klar och ljus. Gud visar sannerligen stor godhet mot människorna men de flesta människor är inte tacksamma.

Detta är Gud, er Herre, Skaparen av allt – ingen är värd dyrkan utom han! Så hur kan ni vända er bort?

På detta sätt har de som förkastat Guds budskap också vänt sig bort.

Gud är den som gjorde jorden till en boplats för er och himlen till ett valv. Och han frambringade er i den allra skönaste form och försörjde er med goda ting. Detta är Gud, er Herre – upphöjd är Gud, världarnas Herre, från vilken all välsignelse kommer!

Han är den Levande – ingen är värd dyrkan utom han. Åkalla därför honom, med dyrkan riktad endast till honom. All lovprisning tillkommer Gud, världarnas Herre!

Säg: ”Jag har förbjudits att dyrka de som ni åkallar vid Guds sida, då de klara bevisen från min Herre har nått mig. Och jag har beordrats att underkasta mig världarnas Herre.”

Det är han som skapade er [fader Adam] av jord. Sedan [bringades ni till existens] från en droppe säd, som blev till en blodklump. Så småningom låter han er födas som spädbarn och växa tills ni når er fulla styrka, för att till sist åldras – även om det bland er finns de som får dö tidigare. Ni ska alla nå er utsatta tidpunkt och dessa [utvecklingsfaser] borde få er att inse [hans skaparkraft och ensamrätt till dyrkan].

Det är han som ger liv och som tar liv. När han har beslutat att något ska vara säger han endast: ”Var!” – och det är.

Har du inte sett de som tvistar om Guds budskap? Så förledda de är!

Det är dessa som förnekar skriften och det vi gav våra sändebud, men de kommer snart att få veta!

Då ska bojor läggas runt deras halsar och de ska släpas bort i kedjor,

och in i en skållande vätska, för att sedan brännas i elden.

Och de ska tillfrågas: ”Var är nu de ni en gång dyrkade,

vid Guds sida?” De ska svara: ”De har övergett oss! Nej, vi tillbad i själva verket ingenting.” Så låter Gud de otrogna gå vilse.

[Och det sägs till dem:] ”Detta är följden av att ni fröjdade er åt osanning och uppträdde arrogant på jorden!

Träd in genom helvetets portar, där ni ska förbli.” Vilken usel plats för de högmodiga!

Ha tålamod! Guds löfte är verkligen sant. Vare sig vi låter dig bevittna något av det vi hotat dem med eller låter dig dö innan dess ska de likväl återvända till oss.

Vi har sänt sändebud före dig; vissa har vi berättat om för dig, andra har vi inte nämnt. Och inget av dessa sändebud har kunnat frambringa tecken förutom med Guds vilja. När Guds befallning verkställs ska det dömas rättvist och falskhetens anhängare ska då gå under.

Det är Gud som har skapat boskapen åt er; vissa använder ni som riddjur, andra ger er föda.

Ni har även andra förmåner av dem, och för att ni med deras hjälp ska kunna nå de [fjärran] mål som era sinnen är inställda på. På dem, såväl som på skeppen, blir ni burna.

Han visar er sina tecken, så vilka av Guds tecken vill ni då avvisa?

Har de då inte färdats på jorden och sett hur det slutade för de som levde förr? De var fler än de själva och väldigare i styrka, och de lämnade större avtryck på jorden. Men inget av det de åstadkommit var dem till någon nytta.

När deras sändebud kom till dem med klara bevis klamrade de sig fast vid den kunskap de redan hade [som stred mot sändebudens budskap], och just det [straff] de gjort sig lustiga över kom att omsluta dem helt och hållet.

När de såg vårt straff utbrast de: ”Vi tror nu på Gud – endast honom, och vi förkastar allt vi brukade dyrka vid hans sida!”

Men deras tro var dem till ingen nytta när de väl sett vårt straff – sådant har Guds förfarande alltid varit med hans tjänare – och där och då gick de otrogna under.