The Noble Qur'an Encyclopedia

Allt som finns i himlarna och på jorden upphöjer Gud; han är den Allsmäktige, den Vise.

Det var han som drev ut de otrogna bland skriftens folk ur deras hem vid den första landsförvisningen. Ni trodde aldrig att de skulle ge sig av, och själva trodde de att deras fästningar skulle skydda dem från Gud. Men Gud nådde dem från ett håll de inte hade räknat med och ingjöt skräck i deras hjärtan så att de med sina egna och de troendes händer började riva sina hus. Ta lärdom av detta, ni med insikt!

Om inte Gud hade bestämt att de skulle fördrivas hade han straffat dem i detta liv; och i det kommande livet väntar dem eldens plåga.

Så går det för de som sätter sig upp mot Gud och hans sändebud; och den som sätter sig upp mot Gud [ska se] att Gud är sträng i sin bestraffning.

Att ni fällde dadelpalmer och att ni lät andra stå kvar, upprätta på sina stammar, var på Guds befallning, i syfte att förnedra de trotsiga syndarna.

Och det byte som Gud överlämnade till sändebudet från dem kom ni inte över [genom att storma fram] med hästar eller kameler, utan Gud ger sina sändebud överhanden över vem han vill; Gud har makt över allt.

Den egendom som Gud lät tillfalla sändebudet från byarnas invånare tillhör Gud och sändebudet samt hans nära släktingar, de faderlösa, de behövande och den resande i nöd. På så sätt cirkulerar den inte bara mellan de rika bland er. Det sändebudet ger er, ta det, och det han förbjuder er, avhåll er från det. Och frukta Gud; Gud är sannerligen sträng i sin bestraffning.

[En del av egendomen] tillhör också de fattiga utvandrare som fördrevs från sina hem och ägodelar, sökande Guds ynnest och välbehag, och som ger stöd till [kampen för] Gud och hans sändebud – dessa är de verkligt sannfärdiga.

De som redan hade funnit en hemvist i staden [Medina] och som antagit tron före [utvandrarna], älskar dem som utvandrar till dem, och de känner ingen avund i sina hjärtan över det som dessa fått. De sätter andra före sig själva även när de själva har det svårt. Den som skyddas mot sin egen girighet ska det helt visst gå väl.

Och de som kommer efter dem säger: ”Herre! Förlåt oss och våra bröder som föregick oss i tron. Och låt inte våra hjärtan hysa något agg mot de troende. Herre! Du är sannerligen förbarmande, barmhärtig.”

Har du inte lagt märke till de skenbart troende? De säger till sina otrogna bröder bland skriftens folk: ”Om ni fördrivs kommer vi absolut att följa med er och vi lyder ingen som går emot er. Och om ni attackeras kommer vi garanterat att hjälpa er!” Men Gud vittnar att de ljuger.

Om de fördrivs kommer de inte att följa med dem, och om de attackeras kommer de inte att hjälpa dem. Om de hade försökt hjälpa dem skulle de ändå ha vänt om i flykt. Därefter kommer de inte att få någon hjälp.

Fruktan för er är större i deras hjärtan än fruktan för Gud. Detta är för att de är människor som inte förstår.

De kommer aldrig att ta strid mot er som en samlad styrka förutom innanför befästa byar eller bakom murar. Deras inbördes strider är häftiga, ja, du må tro att de är eniga, men deras hjärtan är splittrade. Detta för att de är människor som inte använder sitt förnuft.

De är som de som kort före dem fick uppleva de svåra konsekvenserna av sina handlingar, och för dem väntar ett plågsamt straff.

Detta liknar Satan när han säger till människan: ”Förkasta tron!” När hon väl gjort det, säger han: ”Jag har inget med dig att göra; jag fruktar Gud, världarnas Herre!”

Slutet för dem båda blir att de ska vistas i elden, och där ska de förbli; detta är de orättfärdigas straff.

Troende! Frukta Gud och låt var och en av er tänka igenom vad han har förberett inför morgondagen. Ja, frukta Gud! Gud är väl medveten om allt ni gör.

Och var inte som de som glömde Gud, varpå han fick dem att glömma sig själva. Dessa är de verkligt trotsiga.

Eldens folk och paradisets folk är inte lika. Paradisets folk – de är de sanna vinnarna.

Om vi hade sänt ned denna Koran över ett berg skulle du se det skälva och rämna av vördnad för Gud. Sådana liknelser framlägger vi för människorna, så att de må reflektera.

Han är Gud; ingen är värd dyrkan utom han! Han känner väl till det som är fördolt och det som är synligt – han, den Nåderike, den Barmhärtige.

Han är Gud; ingen är värd dyrkan utom han; Konungen, den Helige, den Fullkomlige, den Trygghetsskänkande, den Övervakande, den Allsmäktige, den Oemotståndlige, den Överlägsne. Upphöjd är Gud, över vad de sätter vid hans sida!

Han är Gud, Skaparen, Frambringaren, Formgivaren. Honom tillhör de vackraste och mest fullkomliga namnen. Allt i himlarna och på jorden upphöjer honom. Han är den Allsmäktige, den Vise.