The Noble Qur'an Encyclopedia

När solen rullas ihop [och slocknar],

och stjärnorna [tappar sitt sken och] faller,

och bergen sätts i rörelse,

och de dräktiga kamelerna lämnas åt sitt öde,

och vilddjuren förs ihop,

och haven fattar eld,

och själarna förs samman,

och den nyfödda flickan, som begravdes levande, blir tillfrågad

för vilket brott hon dödats,

och [räkenskapens] böcker öppnas,

och himlen rycks bort,

och helvetselden flammar upp,

och paradiset förs nära –

då ska varje själ få veta vad hon tidigare förberett [för denna dag].

Jag svär vid stjärnorna som försvinner ur sikte;

som rör sig på sin bana och sedan gömmer sig,

och vid natten när den sänker sitt mörker,

och vid gryningen när den sprider sitt ljus –

att denna [Koran] sannerligen är ord som förmedlas av en ädel budbärare,

en med kraft och högt ansedd hos tronens Herre,

åtlydd där [i himlen] och fullt betrodd.

Er landsman har inte alls förlorat förståndet,

och han såg verkligen [Gabriel] vid den klara horisonten,

och han undanhåller inget från det fördolda [som han har anförtrotts att förmedla].

Detta är inte ord från någon förkastad djävul.

Så vilken väg ska ni nu ta [för att avvisa detta budskap]?

Detta är bara en påminnelse för skapelsens alla folk;

för den av er som vill gå den raka vägen.

Men ni kan inte vilja det om inte Gud, världarnas Herre, vill det.